Idag blev jag riktigt förvånad två gånger. Jag hörde skottlossning. Helt klart skjutvapen.
Vid det första tillfället upptäckte jag lite längre fram att det fanns en skjutbana en bit bort från vägen. Jag drog slutsatsen att någon sköt med ett gevär mot ett mål placerat hundratals meter bort.
Jag fortsatte gå utan att se något skytte eller aktivitet. Men skotten och skjutbanan väckte ett minne: en gång i ungdomen hade jag hade sluppit – några av mina vänner skulle säga ”missat” – göra ett obligatoriskt skjutprov. Kallelsen kom till oss pojkar i skolan när jag tror att vi inte var mer än tretton eller fjorton år gamla.
Det var en övning som arrangerades av militären på närliggande skjutbanor. Jag minns inte varför jag inte deltog, men från vad min äldre bror och mina klasskamrater berättat har jag lånat minnesbilder: dånet från de gamla Mauser-gevären som användes, den våldsamma sparken från kolven mot spinkiga tonårsaxlar och de olika flaggsignalerna (de hade jag velat se på riktigt!) som värnpliktiga soldater gjorde från en grop under måltavlorna.
Det var en förberedelse för att försvara hemlandet, sades. En traumatisk upplevelse för de flesta, ett oförglömligt äventyr för vissa. Det stör mig att inte komma ihåg vad provet hette officiellt. Det var något löjligt högtravande, minns jag.
Medan jag gick, försjunken i dessa minnen, skrämde en serie skott mig ännu en gång. Skjutbanan hade jag redan lämnat bakom mig, så jag trodde att det var jägare. Men dessa nya skott verkade komma från vapen av en mindre kaliber och upprepades med viss regelbundenhet. Det måste märkligt nog ha handlat om en annan skjutbana. Jag kommer aldrig att få veta.
Längre fram, svängde jag in på en smal väg där det inte längre hördes några skott utan bara det avlägsna brummandet från en motorväg. Där korsade jag plötsligt vägar med en ung ryttare. En tonårig tjej med hjälm och all skyddsutrustning som krävs i Sverige.
Hennes häst reagerade inte alls vid mötet och passerade mig utan att rycka till. Och flickan tittade inte ens upp, hennes blicken fäst på mobiltelefonen hon höll framför sig medan hon höll i tyglarna med den andra handen.